Hm kollar nästan aldrig på tv XD

Den står på som sällskap mest men för att säga nått så får vi la köra med... Hmm... Ehm... Äh jag vet faktiskt inte alls!

Tack för de fina kommentarerna på Dag 23 ;)

Det känns ganska bra - så länge jag slipper läsa det inlägget igen!

Jaha, har jag gjort nått vettigt idag?

Svar nej!

Men men det har varit strålande väder så vad gör man då?

Jo, bestämmer sig för att ta ut jänkebilen och finåka lite :D

Jag och Lynn åkte in till stan för en Lunch med Danny, Micke, Ragge och Rickard.

Hur gött som helst att sitta inne och känna solen värma genom fönstren.

Pontiacen gick skitbra så humöret åker upp i topp!

Lite förvånad då den har stått sen i början på november men men...

Tar en runda på stan och hör Lynn plötsligt gallskrika.

" Herregud kvinna? Vad fan äre?" får jag ur mig!

" Min telefon är död!" Tjuter hon.

Ja att den inte blivit överhettad av alla sms senaste dagarna är ett under!

Men förklarar för henne att hon kan ladda den när vi kommer hem...

" Vi måste hem NU!" säger hon.

" Ja, ja... "

Kör ut ur stan och på väg hemåt.

Kommer halvvägs och Pontiacen dör plötsligt.

En rad svordomar och upp med huven men mina kunskaper är ganska begränsade näre kommer till motorer.

Kollar ju att det är bensin i tanken, tändstiften är okej... Ja det vanligaste ni vet.

Whatever!

Börjar leta efter min telefon... Hittar den inte.

Lynns är heldöd!

Fan!

Vi har tre mil att gå hem, vilket vi båda är för lata för...

Glöm att förbipasserande bilar ens tänker tanken på att stanna och rädda oss stackars töser.

" Mja, vi får väl sitta här tills grabbarna slutar jobbet... " säger jag.

" Men det är tre timmar tills dess!" säger Lynn.

" Nej, då... två!" jag försöker verkligen se det positiva i det hela...

Ångrar dock att vi inte åkte med Danny in, och tog hans bil tillbaka lite smått...

Lynn suckar och säger att hon kommer att dö, allra minst!

För att hon inte kan smsa med Micke naturligtvis...

SUCK!

Kan säga att vi satt där i två timmar!

Ja, hur fördriver man tiden?

Hmm... vi kom inte på annat än att snacka...

Hästar, killar, vädret, hästar, vädret, helgen...

Sen kollar jag upp i backspegeln och ser något jag känner igen.

En vit Bonneville kommer åkandes.

Jims bil.

Självklart stannar han.

"Kände nästan på mig detta... " säger han med ett leende efter en koll under huven och förklarar att min generator har gått... samt att han klagar på att toppblockspackningarna borde bytas.

Jag vet det, du har sagt det innan!

Men nu äre så att de får hålla tills du gör det åt mig XD

Puss puss finaste ^^

Jim suckar igen och vi tar Bonnevillen och lämnar av Lynn hemma innan vi åker hem till honom.

Han letar fram en ny generator till min bil och sedan åker vi tillbaka.

Danny står och väntar med ett leende och nämner nått om att min bil alltid strular!

Jim byter generatorn utan en protest!

Han måste tycka om mig en hel del ju :) 

Ni ska höra hur det låter när något måste göras på andra bilar...

" Förbannade jävla skit, har inte tid med det här, hatar sånt här... Tacka vet jag min Skrålla!"

Ja en hel klagomur.

Jag startar bilen efter 20 minuter ungefär och den hoppar igång.

" Din motor går på sex cylindrar, du vet det va?" Undrar Jim.

" Näe men nu vet jag det!" svarar jag glatt.

" Gick på alla åtta innan..." Säger Danny. " Men nått knas äre!"

" Mm..." Jim dyker in i motorn igen och jag roar mig med att ta en cigarett.

Han och Danny står och mumlar en bra stund.

" Aja kör hem den till mig så fixar jag den!" säger Jim sedan.

" Naaw va snäll du är!"

Måste ju fjäska lite för honom då jag vet att han inte hade planerat detta.

" Allt för att se dig glad!" Svarar Jim. - "Åk före du..."

Kommer iväg med bilen och nästan ända in till byn innan den dör igen.

Danny och Jim ligger bakom och konstaterar att det är samma fel igen.

Efter en stunds mumlande så tar Jim fram en domkraft och lägger sig under bilen för att skruva bort kardanstången då vi får bogsera den sista biten.

På Automatare måste man göra det så att den inte går sönder mer.

Danny drar med sin bil och jag får köra Bonnevillen hem till Jim.

Killarna sätter genast fart med min bil.

Sen får jag ta Bonnevillen hem till mig.

Aja kommer hem och tar stallet lite snabbt.

Ingen ridning idag förutom på Ginger som fick sig en liten tur.

När jag kommer hem så ringer Jim och säger att de får lägga om hela elsystemet på bilen.

Samt att några packningar gått och han undrar när oljan byttes senast på bilen.

Säger att han inte behöver bekymra sig om bilen nu, den kan stå ett tag liksom.

" Men hallå, vad gör man inte för att se ditt underbara leende?" svarar han på det.

Underbaraste pojkvännen eller vad?

Har jobbat och inte sovit på ett dygn och ställer sig och fixar min bil <3

Frågan är bara hur jag ska tacka honom...

Får fjäska lite extra för honom i helgen :)

Nu är han på väg hit i alla fall... Undrar om det är mig eller Bonnevillen han saknar mest?   

Kommer nog inte hinna blogga så mycket under helgen då det kommer bli full fart, bara så att ni vet!

Men men så äre =)

På lördag blire Power Vårmarknad i Lidköping i alla fall =)

Inte med min bil dock, haha den litar jag inte på för fem öre just nu...

Men men det var min dag detta!

Hoppas ni haft det bra med =)

Och Amanda... KRYA PÅ DIG!

                               

Det här inlägget är nog det värsta jag någonsin kommit att skriva.

Så det har tagit sin tid.

Det handlar om en häst.

En häst som verkligen förändrade mitt liv och gav mig 6 underbara år.

Kommer bli mycket läsning för er idag! Men bjuder på lite bilder...

Precis innan jag skulle fylla 16 år så beslutade jag mig för att åka över till USA och hem till pappa.

Jag var ganska nere just den tiden.

Skolan var en stor katastrof som jag inte misskötte av alla olika anledningar ni kan tänka er.

Jag var lite ledsen för att i det här skedet hade jag växt ur min underbara ponny Rosie och Amanda tog över henne, så visst fick jag ha henne kvar på ett sätt men det var ju inte min häst längre.

Tanken på att ersätta henne efter våra underbara år var förödande!

Just då hade jag en pojkvän som inte var den bästa.

Vi bråkade en hel del och det var det ena med det andra.

Kompisarna jag hade då, gjorde inget annat än att utnyttja mig på olika vis.

Trösten var att dricka en hel del och det ledde till att man ofta hamnade i trubbel med myndigheterna.

Ja, allt verkade strula och man mådde som sagt skit rent av.

Så jag fixade en enkel flygbiljett och packade en väska.

Hade inga planer direkt på att ens åka tillbaka till Sverige.

Vad hade jag här att göra förutom Lynn?

Att komma tillbaka hem till Amerika var underbart.

Inga krav ställda.

Kunna vara med hästarna där varje dag utan att behöva tänka på morgondagen ens.

Blev många långa ridturer upp i bergen med Yankee och Ryan kan jag säga.

Min 16 årsdag kom och vaknade tidigt för jag hade lovat att hjälpa till med att flytta korna.

I köket står min far med en kopp kaffe och säger naturligtvis grattis.

Sedan säger han att vi ska ut och åka en sväng.

Okej? Men korna då?

Näe det ska jag inte tänka på.

Min far kör till flygplatsen och paniken stiger.

Jag har ju inget bagage alls med mig!

Vart ska vi?

Vi kan inte ut och resa nu!

Pappa säger att jag inte behöver nått bagage och vi ska flyga inrikes över dagen bara.

Men jag får inte veta vart vi ska.

Han har sagt så förut och då hamnade vi i Egypten!

Så jag tvivlar skarpt!

På planet så märker jag ju att vi är på väg till Kentucky.

Känt för vita staket, galopphästar och gröna ängar typ.

Ett riktigt hästparadis!

Det är hur fint som helst där!

 

Jaha, vi ska åka och titta till Fullbloden min far äger.

Det är en hel drös med galopphästar som han har som en hobby.

Alltid roligt att se dessa vackra magnifika tävlingshästar!

När vi har landat hyr min far en bil och vi sätter oss och åker iväg ut på landsbygden.

Det är nu jag inser att vi inte ska till hans hästar.

De står en timmes bilfärd från flyget.

Vi åker i nästan två och min far svär över den nyare Cadillacen han hyrt.

Han hatar de nya Amerikanska bilarna över allt annat på jorden typ.

Det ska vara Range Rover eller Mercedes om ni frågar honom...

Vi kommer till en jättestor hästgård!

En av de största jag sett.

Ett ganska välkänt fullblodsstuteri är det och helt underbart vackert med stora vita stall och massvis av gröna hagar med vackra hästar i.

Stället ligger en bit utanför Little Rock.

Fin va? 

En äldre man med käpp möter oss och presenterar sig som mr. Wood.

Jag fattar fortfarande ingenting alls om vad som är på gång.

Ungefär när mr Wood tar med oss in i ett av stallen vars boxar är fullt av hästar i som glatt tittar ut och frustar fattar jag att min far ska köpa häst.

" Jag hoppas att du hittar din 16-års present här inne!" säger min pappa.

What?! Till mig??

" Så välj ut några du är intresserad av så får du provrida dem!" säger mr Wood innan han berättar att de här hästarna har gjort sitt på banan och ska säljas vidare.

Överlycklig så tar jag mig en titt på hästarna en och en medan pappa och mr Wood ska gå och titta på en lovande åring efter en av papaps hingstar.

Längst in i stallet hörs det frustningar och sparkande i väggen hela tiden och visst är man nyfiken men börjar med hästen närmast.

En väldigt lugn och vacker skimmel.

Sedan några fuxar.

Har alltid varit svag för fuxarna...

Vet inte varför.

Alla hästarna är jättefina.

Verkligen!

Men ingen av dem fastnar jag direkt för.

Möjligen skimmeln men den har inte "det där extra", ingen av dem har det.

Hör fortfarande att hästen längst in lever rövare i boxen och nu har ni nästan räknat ut att det var något speciellt med honom.

Jag kommer dit och ser en lerig och vild svart hingst stressa runt i sin box som till skillnad från de andra boxarna är helt täckt så att hästen inte kan se ut.

Ett halvt grimskaft hänger från grimman som sitter på sned på hästen och jag bara stirrar.

Inget snack om saken!

Jag öppnar boxen och hästen stirrar på mig.

Jag går fram till honom och börjar klappa hans svettiga hals.

Helt stilla står han och nafsar lite lätt.

Saken är klar!

Han har verkligen "DET"!

Den här hästen vill jag ha!

Låter som en klyscha i och med att han är svart och dessutom hingst... Jag vet!

Men strålande vacker trots den långa toviga manen och all lera och smuts.

Smäcker och välmusklad, väldigt lik hingsten i Svarta Hingsten filmerna.

Eller ja, en exakt kopia!

Tar ut honom i stallgången och hittar ett helt grimskaft att leda honom i.

Lugnt och snällt följer den leriga hingsten med utan att ens protestera.

Jag hittar pappa och mr Wood vid en hage där de står och tittar på ett sto och hennes avkomma.

Mr Woods skriker rakt ut och tappar hakan av förvåning.

Jag står med hästen som är hur lugn som helst.

Från ingenstans kommer stallets arbetare och bara stirrar på oss.

Jag undrar ju vad som står på.

Mr Woods berättar att hingsten är ohanterlig, vild och helt galen. Folkilsken och visst är han snabb, en av de bästa hästarna i stallet men helt omöjlig att rida.

Den senaste som försökte ligger på sjukhus sen tre veckor tillbaka.

Han berättar att de väntar på veterinären som ska komma och avliva hingsten då han är rent av farlig.

Men ingen av deras veterinärer vågar gå i närheten av hästen.

"Vaddå?  Han är ju fromm som ett lamm!" säger jag och klappar hingsten mellan öronen.

"Den här vill jag ha!" säger jag  till min far.

Mr Wood förklarar att han inte tänker ta något ansvar om vi tar honom.

Så att vi är med på det.

Min far ser på mig och sedan på hingsten.

" Ska du inte testa honom först?" säger han frågande. - "För du vill väl ha en tävlingshäst?"

mr Woods säger att skimmeln eller nån av fuxarna är nog ett bättre alternativ men jag är bestämd!

Mr Woods skickar en stallskötare att hämta sadel och träns.

Stallskötaren återvänder med ett kandarbetsel, en piska och en hel drös med hjälptyglar!

En annan bär en sadel.

Nu är jag ju sådan att jag säger nej till det mesta av alla hjälptyglar.

Rider min Sky med martingal och har ibland en gummisnodd under longeringen.

Det är allt.

Så jag tar bort dem och sadlar hingsten som står hur snällt som helst och leker med grimskaftet.

På tränset ser jag den skarpa betslingen avsedd för en dressyrhäst, jag ser sedan att hingsten har stora sår i mungiporna och drar slutsatsen att ett sådant tungt bett inte hjälper honom.

Snabbt bygger jag om tränset till ett bettlöst träns och sitter upp på honom.

Runt mig står nu åtta stallskötare och bara stirrar.

Hoppar upp på hingsten och känner hur ivrig han är att få komma iväg.

Mr Wood berättar att det är lönlöst att ta in honom på en ridbana, så vi får en tom hage på ett stort fält att testa på.

Hingsten spetsar öronen och frustar.

Han lyder varenda signal direkt och steget är bara WOOOW!

Jag blir helt frälst i honom.

Att känna hans styrka och kraft under mig medan jag seglar fram i trav på fältet är underbart!

Under en kvart rider jag honom varav mr Wood inte tror sina ögon på hela tiden.

Jag provar inte ens att hoppa med honom!

Han berättar för min far att hästen är helt förändrad.

Skulle nån av hans ryttare bara komma i närheten av hingsten med ett träns så smäller det direkt.

Min far och mr Wood gör upp affären och han säljer hingsten för 1200 dollar.

Ett mycket billigt pris men mr Wood vill skriva ett papper på att han inte har något som helst ansvar för hingstens handlingar och att vi ska ta med oss hästen hem idag!

Vi låter hingsten vara kvar i hagen och åker till närmsta stad för att se om det går att hyra en transport.

Sedan handlar vi transportskydd, några borstar och en grimma till honom.

Från stuteriet får vi med oss lite hö och vatten.

Vi inser att vi nu har 70 mil hem till Montana ungefär att köra.

"Förresten, vad heter han?" undrar jag till Mr Woods när vi har lastat hingsten.

"Shetan! Men de spanska anställda kallar honom El Diablo och jag håller med"

Shetan, precis som svarta hingsten.

Allmänt översatt till djävulen på svenska.

Vi påbörjar resan hemåt, pappa kör första biten och vi får stanna en gång varannan timme och kolla till hästen men han tuggar lugnt på sitt hö och har det bra.

Sedan får jag övningsköra en bra stund och min far ringer några samtal i och med sitt jobb.

Lyckan var total nu!

Alla problem i Sverige var som bortblåsta.

Jag hade verkligen hittat "min" häst.

 

Shetan sköter sig exemplariskt den första tiden i USA.

I alla fall så länge jag hanterade honom men om Ryan kom i närheten så small det.

Shetan tyckte inte om män.

Antar att han blivit "uppfostrad" med slag och piskan rätt hårt.

Hingsten är hur underbar som helst och visar ständigt upp nya talanger.

Speciellt den talangen om hur man slipper ett pass på ridbanan.

Har aldrig varit med om en häst som hatade paddocken så mycket.

Shetan hade alla möjliga trix för att visa att här inne sätter jag inte min hov, favoriten var att lägga sig ner och vägra komma upp.

Att plötslöigt bli blockhalt var med populärt eller att slänga av ryttaren och sticka iväg.

Så någon dressyrhäst skulle han aldrig bli.

Men en dag stod det ett hinder på ridbanan.

Utan protester gick han in och skötte sig exemplariskt.

Han älskade att hoppa och ju högre hindren var desto roligare var det.

Tiden går och vi ordnar alla papper för att ta hem honom till Sverige men jag tvekar.

Vad ska jag göra i Sverige?

Visst saknar man familjen där och så men nej, det andra lockar inte så mycket.

Sedan vet jag inte om Shetan klarar av karantänen då det är en väldigt speciell häst.

Eller om han står ut med den långa resan. 

Och därigenom kommer ju frågan om vi ska ta honom med flyg eller båt.

Flyget är mer stressande, men tar kortare tid förutom en lång resa från Amsterdam till Sverige.

Men jag måste ju vara med honom på resan, då han inte tillåter någon annan människa i sin närhet.

Problemet är då att vi måste sätta Shetan i karantän i 30 dagar samt att en motsvarighet till Jordbruksverket ska komma och kontrollera stället och hästen.

I karantänen får han inte ha kontakt med andra hästar och det måste vara på en avskild plats

I och med att Shetan är en galopphäst så är alla vaccinationer och liknande skötta.

Men vi får ge honom sprutor mot sjukdomar som finns i Nordamerika ( EVA, WEE/EEE ) och som de självklart inte vill ha in i Sverige.

Det kändes motigt, väldigt motigt och jag funderar på om det inte är en bättre idé att låta Shetan vara kvar i Amerika och istället flytta på mig.

Mamma och Peter blir ju galna när jag kläcker idén via telefon.

Klart att jag ska ta med mig hästen hem!

Och jag hade faktiskt lovat att hjälpa Peter med sitt försäljningsstall som just nu höll på att startas upp.

Men jag är ganska klar med att stanna i USA för gott.

Tills min pappa kommer och berättar att han fått kontakt med en kille som kan hjälpa oss.

Han har exporterat en del hästar till Sverige innan och har ett bra avtal med en flygbolag i Chicago som för hästarna till Malmös flygplats.

Nu snart skulle han skicka över några Quarters och det fanns även plats till Shetan.

Men detta var om en och en halv månad så vi måste lösa karantänen snabbt.

Seth som killen heter, säger att vi då måste låta Shetan stå i karantänen tillsammans med Quarterhästarna och sånna fall får vi ta dit Shetan snarast.

Seth var väldigt hjälpsam, han och jag bor tillsammans med hästar på en helt öde plats i den amerikansa vildmarken kändes det som.

30 dagar låter kanske inte så mycket men det var segt.

Räddningen var ju att jag hade Shetan.

Men till slut kunde vi lasta de fem Quarterhästarna och Shetan på en lastbil och köra dem till Chicagos flygplats.

Alla hästarna gick igenom kontrollerna där och fick nu lastas i en containerliknande box på ett combiplan. Ett flygplan avsett för både frakt och passagerare.

Shetan var skeptisk minns jag men gick in.

Jag och Seth var med på planet och kollade hästarna hela tiden.

De var stressade och oroliga.

Framför allt den ena skimmeln.

En unghäst som var extra känslig.

Jag vet inte hur lång tid flygresan tog.

Vi hade fullt upp hela tiden med de sex hästarna.

Personalen på flyget fick sig några bett när de försökte närma sig Shetan trots att jag varnade dem.

Men sent på natten den 15:e september landar vi på svensk mark igen.

 

De trötta hästarna lastas av och kollas noga av veterinärer och kontrollanter innan Quarterhästarna leds på en lastbil som ska köra dem till sina nya hem i Sverige.

Peter kommer och hämtar mig och Shetan och börjar att köra oss hemåt. Han hade en mindre lastbil avsedd för två hästar då och Shetan lägger sig ner nästan direkt och bara njuter.

Själv somnar jag direkt efter resan.

När vi kommer hem till Marikas stall så står Lynn längst fram och hoppar av förväntan tillsammans med de andra fyra tjejerna som hade sina hästar där.

Jag lastar av min trötta men otroligt fina Shetan och får bara ett stort "ÅÅÅH" av de andra.

Lynn har fixat en box åt oss och Shetan anpassar sig snabbt.

Vi utvecklas snabbt tillsammans och börjar tävla lite smått.

Ju bättre Shetan gick, desto mer självförtroende får jag.

Ingenting kan stoppa oss!

Vi är ett grymt team!

Lynn som fortfarande har kvar sin ponny Smurf försöker väl att hänga med oss.

Det går ett halvår och Lynn inser att det är dax att gå över från en C-ponny till en stor häst.

Men sedan får hon tillfället att bli fodervärd åt ett underbart isabellfärgat halvblodssto som heter Sunny.

Idag har hon fortfarande kvar Sunny som är hennes egna häst.

Jag och Shetan fortsätter att tävla, mest för att det är kul och kommer med i Ridklubbens ryttarlag.

Träningarna var minst sagt speciellla med Shetan.

Hans humör växlade jämt och ibland så fick vi avbryta helt, jag satte mig i ett hörn och grät så arg var jag på honom när han vägrade att arbeta.

Min tränare undrade hur i all världen en häst som vägrar gå på ridbanan kan tävlas i LA Hoppning.

"Du måste ju ha dressyren med dig!"

Ja, men det går alldeles utmärkt att rida dressyr i skogen!

Min tränare Micke skakar på huvudet och får för sig att vi ska lära Shetan att gå ett "riktigt" dressyrpass.

Hingsten vägrar självklart.

Han kastar sig åt sidorna, stegrar, backar, lägger sig ner, spelar halt, jaaa allt!

Micke menar att det är en kamp mellan mig och hästen, men han har aldrig sett något liknande.

Fast han är fast besluten om att jag ska ha in Shetan på den tomma ridbanan.

Jag flög av många gånger medan vi försökte.

Ungefär 30 gånger på en timme.

Shetan ger sig inte och säger till Micke att det går inte, har aldrig gått och kommer aldrig att gå!

" Men du måste ju kunna få in honom på en ridbana!" säger Micke och jag ser hur bekymrad han är.

" Ja, sätt upp ett hinder då!" säger jag.

Han tvivlar efter att ha sett Shetans uppvisning men sätter upp ett litet kryss på 20 cm.

Jag rider in på Shetan som glatt travar in på banan. Han går på tyglen och jag visar min tränare att min häst även går MSV Dressyr.

Har aldrig sett en man i övre medelåldern så paff!

Shetan i ett nötskal!

 

Aja, åren går.

Peter har nu utökat sitt försäljningsstall stort.

Det går bra och antalet hästar ökar.

Att ha 10-15 hästar uppstallade på 9 olika stall runt om i Värmland är ingen bra idé.

Det tar tid, är dyrt och helt omöjligt vissa gånger.

Jag hjälpte ju honom så gott det gick men i början innan jag fick körkort så var det svårt att ta sig nånstans.

Men å andra sidan hade jag fullt upp med Shetan och i det här skedet hade jag även Ginger att ha hand om.

Så två hästar i toppkondition tar tid.

Sedan ska man hinna med pojkvännen och vännerna.

Peter börjar nu överväga alternativen.

Försäljningen går strålande och han har en fullt fungerande affärsidé men ett eget stall vore bra.

Min mamma har ju Ricci, Amanda Sirocco & Rosie och jag har Ginger och Shetan utöver detta allt mellan 10-15 hästar till så nästan 20 hästar har vi.

Att en egen gård är ett måste kommer hela familjen fram till under 2009.

Letandet börjar men ingenting hittar vi i Värmland.

Antingen är de för små, eller för dyra. Det finns inga stall eller nej, det här passar inte oss.

Peter hittar gården i Småland till slut.

Två stallar, ett med 35 boxar och ett mindre med 10 boxar i ( som mest står tomt ) det finns ridbanor och förra ägarna har påbörjat bygget av ridhuset.

Mycket betesmarker och ja allt utom platsen är perfekt.

Men i årskiftet till år 2010 flyttar vi hit med alla hästarna.

Detta var ju den största anledningen, den andra tar jag inte upp här.

Jag fortsätter att tävla både Peters hästar och mina egna två.

Blir kompis med Natha och sen även Danny och resten och känner för första gången i mitt liv att här trivs jag!

Det fanns en faktor i Värmland som gjorde att jag mådde dåligt.

Det tog ett bra tag att komma över det helt - men tack vare Shetan och Danny så gick det.

Och för första gången kan jag säga att jag mår bra!

Fortsätter att tävla med mina hästar och det går superbra.

Shetan är fantastisk - när han är på bra humör.

Även om framridningen var katastrofal och man fick värma upp hästen med några varv runt ridhuset så gick han in och gav allt!

Vi tävlar även i terräng med goda resultat.

Ginger får olyckligt nog sin senskada och sorgen är stor.

Hon klarar sig naturligtvis men hennes tävlingsdagar är över så beslutar att betäcka henne istället.

Betäcker henne med Shetan, dock var det inte planerat alls utan det skötte mina hästar själva.

Vilket jag är överlycklig för idag!

Nu är det återigen bara jag och Shetan även om jag letar efter ännu en tävlingshäst.

Vet om ett fullblodssto vid namn Sky som ser lovande ut.

Hade verkligen fått upp intresset igen.

 

Påsken 2011 så tävlar vi i hoppning i Danmark.

För att utöka våra vyer mest så fick jag erbjudandet att komma dit.

Tar med mig Lynn dit.

Även min far är på plats för att se oss.

Shetan går perfekt i första klassen och jag är överlycklig.

I andra klassen så sker det som aldrig får hända.

Jag ska skriva så gott jag kan.

Jag och Shetan hoppar banan felfritt och har en bra och snabb tid.

Vi är sista startanden och banan är spårig upptrampad på grund av alla tidigare ekipagé och några regnskurar.

Men det går bra och efter sista hindret sätter vi fart mot mållinjen.

Min underbara häst!

Precis innan vi når linjen trampar Shetan i en stor grop i marken.

Han faller framstupa och handlöst.

En duns hörs när han landar i geggan.  

Jag faller av och hamnar bredvid honom.

Rusar fram till honom och ser nu på honom att något gått hemskt fel.

Shetan rör sig inte.

Han ligger blickstilla och jag ser att han har panik.

Hans andning är dock tung.

Det dröjer många sekunder mellan andetagen.

Ögonen rullar av skräck på honom och jag kastar mig fram till honom medans folk kommer springandes från alla håll.

Publiken är helt tyst och inte ett ljud hörs.

Tårarna bara rinner när jag skriker åt honom att resa sig upp medan jag har hans huvud i mitt knä.

Jag skriker, gråter, bönar och ber att Shetan ska resa sig.

Lynn har berättat att folk tog bort barnen från platsen

En veterinär kommer snart till platsen och undersöker snabbt hästen bakom skyddande skärmar för att bespara publiken synen.

Domen är att han brutit frambenet och att all känsel i ryggen på Shetan är borta efter fallet.

Lynn sitter bakom mig storgråtandes och tittar på veterinären.

" Men gör något då stå inte bara där!!" Skriker hon ilsket och reser på sig.

Jag sitter kvar och smeker Shetans huvud sakta och säger att jag älskar honom över allt annat på joden.

Min far tittar på mig och jag ser att även han gråter.

" Caitlin, det finns bara ett alternativ!" säger han.

Jag vet det!

Jag skriker åt veterinären som står handfallen vid Shetan.

Jag skriker åt honom att ta fram sprutan illa kvickt.

Min häst ska inte lida i onödan.

Veterinären tittar på min far och pappa nickar.

Jag fortsätter att stryka Shetans vackra huvud.

Han tar sitt sista andetag i min famn.

Min fina underbara Shetan - borta!

Min underbara vackra hingst!

Min sagohäst.

Mitt allt!

Jag minns inte vad som hände sedan.

Allt var helt svart tills jag vaknar upp och sitter i pappas bil med en bit tagel av Shetans man i handen.

Bilen rör sig.

Vi är på väg hemåt utan transporten och utan Shetan.

Lynn är likblek i baksätet och håller om mig.

Hon gråter tyst.

Min far mumlar om att han ska stämma hela Danmark, framför allt de som höll i tävlingen och funktionärerna som inte kunde hålla gropen ifylld.

Pengarna gav mig inte min Shetan tillbaka.

De var inget "plåster på såren"

Väl hemma igen så ber jag Lynn att slänga alla hans saker, radera alla bilder och sudda ut alla minnen av honom.

Hans box finns fortfarande kvar, och bebos numera av Risse.

Lynn sparade bilderna och videorna på honom på några skivor.

Lyckligtvis!

Men jag har så svårt att se dem.

Min hjälp heter Danny, Lynn och Ginger.

Framför allt Danny som släpar med mig ut på allt möjligt trots att jag är rödgråten, tystlåten och ett levade kolli.

Att bara ta sig upp ur sängen eller gå och duscha var en kamp.

Tre månader efter Shetans bortgång så föds Release the Spirit " Risse ".

Shetan var verkligen en fri själ, därav namnvalet till hans avkomma.

Jag ser många sidor av Shetan i honom.

Viljan att arbeta och han har samma underbara temperament.

Shetan ligger begravd på gården.

Alldeles nere vid sjön då han älskade vatten.

Det är många sommarnätter jag suttit där och brutit ihop i min ensamhet.

Minns en kväll när jag bråkat med Jim så gick jag dit.

Lugnet där nere är underbart och det känns verkligen som om det är enda stället man får vara ifred på.

Att bara sitta där och stirra på vattnet, höra hästarna sakta beta i bakgrunden och bara finnas till.

Plötsligt känner jag en varm mule mot min axel.

Risse har kommit dit och buffar vänligt på mig.

Till min förvåning så lägger han sig ner vid mig med huvudet i min famn.

Precis som Shetan brukade göra.

Vi var där hela natten...

Idag är jag fortfarande förkrossad över Shetan, men glad över att hans son finns här vid min sida.

Mitt hjärta kommer aldrig att bli riktigt helt.

Fem år fick vi tillsammans och utan honom hade jag verkligen inte varit den jag är idag.

Men försöker att se till de bra sakerna i mitt liv.

 

Tack för allt min underbaraste   

 

 

Jaha det var denna dagen det!

Kom just in från stallet och det har varit fullt upp hela dagen!

Alla Hästarna har fått motion och skött sig exemplariskt! =)

Funderar på att slopa nästa inlägg under 30 dagars kategorin men nu är det ju skrivet och ligger och väntar... Det där med 30 dagar går ju ut på att man ska vara ärlig och öppen.

Kan säga att det kommer bli mitt öppnaste inlägg nånsin...  Hmmm!

Mockar stallet på förmiddagen och snart hör jag ett ilsket frustande i hagen närmast stallet. Samma hage som Ginger och Antonia går i tillsammans med Sky och Rosie.

Jag anar ju att min argbigga hamnat i bråk med de andra ganska bestämda damerna.

Det händer lite då och då att de gör upp ragnordningen.

Går ut för att kolla vad som står på.

Inne i hagen så galopperar det en stolt arabhingst med 3 väldigt arga ston efter sig.

Ginger bara står och glor på dem.

Lilla Rosie är först och ger T.D tjuvnyp när hon kommer åt.

Hon må vara minst men den som blir argast om det kommer en uppstudsig hingst och försöker ta över på hennes domäner!

T.D galopperar med svansen i vädret och öronen framåt!

Hela hästen bara skriker " Ni har inte en chans mot vackra mig!"

Tills han kommer i Gingers väg.

Min fux blir nästan översprungen av honom men hinner undan. Jag ser vilket raseriutbrott hon får och djävulen kommer fram i henne.

Hon sätter fart efter T.D med tätt bakåtstrukna öron och kommer ifatt honom.

Ilsket hugger hon honom över ryggen så att han nästan viker sig av förvåning och antagligen gjorde det ont.

Han tvärstannar och Ginger bara blänger på honom.

Jag går in i hagen och fångar T.D som nervöst trippar ut ur hagen.

Ginger återgår till att tugga på sitt hö och de andra damerna ser mest ut som frågetecken.

Som vanligt har T.D rullat sig och fått av sig täcket så han var mer brungrå än vit.

Skaffa aldrig en skimmel som älskar att skita ner sig!

Tar in honom i stallet och ser ett blödande sår efter Ginger så lägger om det med jodopax och spolar av honom i spolspiltan.

Lynn bara garvar åt honom och talar om för honom att akta sig för arga fuxar.

Ja, kollar hans hage och hittar inget hål i staketet men aggregatet till strömmen har visst gått sönder så antagligen har han krupit under.

Försöker få igång det men det var ganska gammalt så bara försöka minnas att skaffa ett nytt.

Släpper ut honom i en rasthage under resten av dagen.

Lurar upp Lynn på Ceazar för att kunna se lite hur han rör sig från marken.

Han sköter sig utmärkt faktiskt och det syns att han är lite modigare än innan.

Lynn gör lite halter och börjar med lite öppna och sluta.

Ceazar fattar direkt vad han ska göra.

Men måste återigen berömma hans steg!

Det är helt fantastiskt!

Denna maffiga vackra häst är som klippt och skuren för Dressyren.

Efter det så drog vi in till stan för lunch med grabbarna och satt och tjatade lite bara.

Sen hem igen.

Red Sky och Risse i ridhuset en stund och Lynn vågade faktiskt galoppera Sky haha.

Jävlar vad hon höll i sig i svängarna.

Men det gick bra.

Risse utvecklas snabbt märker jag.

Så lyhörd och lättlärd, min duktiga pojke!

Sen blev det en långtur med Antonia och Palle, härligt att komma ut i skogen med två välridna hästar som har ett sådant lugnt temperament och bara strosar fram lite elegant.

Snackade lite tjejsnack och bara umgicks hur gött som helst.

Kom tillbaka och pysslade om hästarna lite extra och funderar på om vi ska ta Silverstone och Sunny härnäst.

Släpper ut spanjorerna och ska precis hämta nästa hästar när en bil kommer.

Självklart känner jag igen Silvers förra ägare Anna.

Hade totalt glömt att hon skulle komma.

De tre flickorna har med sig massa morötter och äpplen och de blir överlyckliga när de får ta in honom i stallet och borsta honom medan jag visar Anna runt.

Hon är helt till sig och säger att Silver inte kunde fått ett bättre hem!

Vad glad man blir av att höra det!

Jag undrar om hon vill rida på honom en sväng och hon säger att det vore jättetrevligt.

Funderar på om vi har tre lämpliga hästar till hennes flickor medan vi går tillbaka till stallet.

Flickorna blir ju överlyckliga av att de ska få rida ut med sin mamma så den minsta flickan får ta Rosie och Lynn säger att den äldsta får ta Sunny, som är gudasnäll.

Men mellanflickan... Sirocco är ju i lagom storlek men efter gårdagen vill jag inte riskera något.

Anna säger då att en av flickorna kan sitta bakom henne på Silver, han är van vid det!

Härligt. Lynn erbjuder sig att rida Sirocco och jag funderar på vilken av halvbloden som behöver komma ut en tur men ändå är ganska lugn.

De tre halvbloden vi har hemma just nu är ganska oerfarna allihop och vill ju ha en häst som är lugnare.

Ceazar har ju redan fått sin motion och stona är som sagt unghästar. 

Ungefär suttna på...

Så valet är då Ginger eller T.D

Hm ja, Ginger är ju som hon är och har aldrig varit förtjust i Sunny direkt så vet att det kan bli bråk.

I-landsproblem va?

Hämtar in T.D och får genast tre storögda flickor runt mig och hästen som bara njuter av att få visa upp sig.

Frågorna är jättemånga!

Åh han ser ut som den hästen som var med i en hästtidning för ett tag sen och var med på affischen är det han?

Är han snäll?

Äger du honom?

Äre sant att han är hingst?

Hm jaa... svarar så gott jag kan och ser till att vi kommer iordning.

Rosie verkade glad över att bli riden igen faktiskt.

Lilla madamen hade öronen framåt hela tiden och lilltösen verkade gilla henne skarpt.

De andra hästarna lunkar lugnt på och ser Annas leende när hon får rida på Silver igen med sin dotter bakom sig.

Snäll som han är så rör han inte en fena.

Även Sirocco sköter sig och Lynn är på strålande humör.

Kan säga att enda gångerna hon inte hållt på med telefonen och smsat är hon suttit på en häst idag!

Anar vem det är hon skriver med efter helgen...

T.D var pigg och framåt men fick dock rida honom med en stor tjock pad under sadeln på grund av såret.

Han trippade på och vi var nog ute en och en halv timme ungefär.

Kul att rida så många.

Anna var supernöjd och sa att Silver aldrig känts så bra.

Självklart får de komma fler gånger och hälsa på.

Så nog har man haft att göra idag,

Alla hästarna motionerade och det känns bra.

Bara Ginger som fått vila idag, rider henne ungefär 3 gånger i veckan nu...

Lynn sitter med telefonen men vägrar säga vem hon smsar med!

Suck!

Jag vet ju vem det är ditt nöt!

En viss skäggig herre med en cherryröd Cadillac uppenbarligen.

Aja får väl ta och se vad Jim gör förutom jobbar, inte hört av han på hela dagen faktiskt så...

Ha en go kväll på er nu!

" Dream as if you´ll live forever

Live as if you´ll die today "

James Dean 1931 -1955

 

Hm, umgåtts med Danny hela kvällen ikväll.

Var länge sen det bara var vi två så att säga...

Därigenom en hel del att snacka om - oss emellan.

Har dessutom tillåtelse att lägga ut detta så måste skriva av mig.

Kanske kommer det en klarhet eller två när man ser det hela svart på vitt så att säga.

Har ju kanske antytt lite att det har blivit lite problem mellan Danny och Natha.

Är vän med båda två så klart att man hört bådas sida av det hela.

Men alltid vara svårt att vara den som står mitt emellan om man säger så.

Båda vänder sig till mig.

Givetvis för jag ju inte vidare det Natha säger till Danny och vice versa!

Jag är inte den som springer och skvallrar men när man får höra det ena och det andra om personer man tycker om, så har man två alternativ.

Antingen så väljer man att blint ta den enas parti. Vilket är ganska vanligt.

Eller så lyssnar man på båda, och inser så småningom att man har en ganska skev verklighetsuppfattning om personen/ personerna.

Då kommer ju frågan, vem ska man tro på?

Ärligt talat har jag inte en aning.

Men när man hittar Natha sitta och gråta i ett hörn ett flertal gånger så är det ju verkligen något som är fel!

Givetvis frågar jag vad som står på.

Under kommande timme berättar hon att hon och Danny har hamnat i bråk.

Hon berättar att det är jobbigt att Danny väljer att vara i garaget och med resten av grabbarna istället för med henne.

Jag försöker ju förklara att det är väl självklart att han behöver vara med dem ensam ibland.

Danny är lik Jim i det avseendet - de behöver båda sin frihet.

Natha tar då detta som att Danny inte står ut med henne alls.

Då skulle han ju inte vara tillsammans med henne överhuvudtaget, så ärlig är han faktiskt.

Sedan kommer skrällen, i alla fall för mig.

Natha berättar att hon kommit på att Danny redan är otrogen mot henne!

Vad sa du sa du? Danny?

Omöjligt!

Jo då så var det!

Men jag har extremt svårt att tro detta.

Visst, är Danny en riktig Casanova och kan charma i stort sett vem som helst.

Detta är ingen hemlighet och jag känner ingen som varit med så många som Danny!

Men han har alltid skött det på ett snyggt sätt och otrohet är inte hans grej!

Danny hade suttit hemma hos henne och skrivit på sin Facebook.

Sedan hade han fått åka iväg och Natha skulle ha datorn.

Det visar sig att Danny då glömt att logga ut och de senaste meddelandena visas på skärmen.

Natha berättar att han skrivit med en lite yngre tjej, över 18 dock.

Hon berättar att konversationen har börjat med att Danny skrivit " Hej Gullet!" och hon svarar något liknande.

Sedan skriver hon " Du, det var kanontrevligt sistens. Får vi göra om!"

Det kan ju tolkas hur som helst.

Danny skulle då ha svarat " Absolut! Bättre lördagskvällar får man leta efter hehe..."

Samtalet avslutas med att de båda skriver "Puss och Kram".

Natha blir ju givetvis helt galen.

Förstår henne till viss del, men hon vet ju inte vem den här tjejen är ens.

Jo, då tjejen bor inne i stan!

Natha är helt övertygad om att tjejen och Danny har något ihop så hon frågar ju honom.

Han nekar det hela förstås och Natha berättar att hon slängde ut honom och bad honom fara åt helvete en fredagskväll.

På lördagen går Natha ut på krogen med sin syrra.

Deras skjuts hem strular och kommer inte.

Då ringer hon till Danny, han kan ju inte hämta henne då han druckit men Natha säger ju att det handlar om deras bråk.

Danny ska då bara slängt av luren.

Natha berättar även att han hade lovat att vara hemma med henne någon helg innan men istället dragit iväg ut med resten av killarna.

Den helgen hade Natha sin dotter hemma och en inplanerad myskväll.

Givetvis börjar de bråka om detta då.

Okej såhär långt är jag med, men har fortfarande svårt att tro detta om otroheten.

Några dagar senare så berättar Natha att tjejen även anspelat på sex, hon hade skrivit med Danny om det och han hade glatt svarat. Frågor om hur han skulle göra det ena eller det andra och han svarar sedan frågar han tjejen samma sak.

"Ja, men Natha! Du vet hur öppna killarna är om det ämnet!" säger jag. " De snackar alltid om det i detalj!"  " Har du ens frågat honom om vem tjejen är?!" undrar jag.

Hon svarar att Danny påstår att det är hans kusin!

Natha säger ju att han ljuger sig blå om det.

Jag försöker ju stötta henne i det hela och känner mig ganska besviken på Danny.

Detta trodde jag verkligen inte om honom.

När vi ses så undrar jag ju hur det är med Natha. " Det tar vi en annan gång!" får man till svar. " Äh, hon är arger för nått igen!"

Men så ringer han till mig och säger att han ska berätta allt.

Jag fattar ju att han inte vill ta det inför de andra.

Killsnacket är ju inte så intimt som vi tjejer kan vara som ni vet...

Det gjorde han ikväll och nu känner jag mig ännu mer förvirrad faktiskt.

Vet inte riktigt vem jag ska tro på egentligen.

Vet ju att Natha är sån som kan förvränga verkligheten till sin fördel ibland.

Danny vet ju att jag och Natha snackat om detta.

Ganska självklart faktiskt så han vill ju ge mig sin story om allt som skett då han sa att jag varit lite avig mot honom.

Jag berättar inte vad jag vet.

Han berättar då för mig att det hela började med att Natha totalt lackade ut för att han var ute med resten av killarna den här fredagen.

Han hade frågat henne om det var okej med henne och sagt att han tyckte att det kan ju vara bra för Natha och hennes dotter att få umgås själva första kvällen tillsammans på en hel vecka.

Natha hade hållt med om att det var en bra idé.

Men när dottern somnat så ringer Natha och skäller ut honom för att hon får sitta hemma själv och ha tråkigt. Natha ska även ha sagt att Danny bara bryr sig om sina vänner och bilen.

Danny förklarar att han inte vill ha den diskussionen när han är onykter och avslutar samtalet.

På lördagen så blir de sams igen och allt verkar bra, i en vecka tills Natha ser meddelanden på hans Facebook.

Danny förklarar att tjejen i fråga är hans kusin och att de alltid varit väldigt öppna mot varandra och det de menade med att det var kul sist...

Det var att han tagit med en en runda i bilen så att hon fick åka med dem förra helgen.

Det här låter ju mer som Danny!

Han säger även att hans kusin frågar honom om det mesta då hon är en ganska osäker tjej men Natha vägrar att tro på honom.

Han erbjuder Natha att de kan åka och träffa kusinen så får hon se och höra med egna ögon och öron men Natha totalvägrar att lyssna.

Tills slut tröttnar Danny och drar därifrån.

Dagen efter ringer Natha och undrar om han kan hämta henne från krogen.

Natha är då rejält berusad och Danny säger att det går inte för att han själv är full.

Men om de tar en taxi kan han ställa upp och betala den åt dem.

Nej, det går inte för sig.

Enligt Natha är nu Danny det största svinet som finns och det ena med det andra.

Han ber henne att lägga av med det och sedan lägger han på och inser att det här håller inte.

Danny förklarar att han verkligen gillar Natha, men så länge hon håller på såhär så struntar han i det hela.

Bättre att de är var för sig.

Jag förstår det!

Absolut!

Skulle aldrig stå ut med så mycket bråk i min relation!

Jag förklarar för Danny vad jag vet, det som Natha sagt till mig.

" Okej Caitie... Jag fattar ju att ni tjejer håller ihop! Men jag skulle aldrig ljuga för dig det vet du!" får jag till svar.

Ja, det är klart jag vet det...

Han visar mig även konversationen på FB.

Den är öppen, minst sagt.

Men jag vet ju att killarna även snackar lika öppet med mig och med varandra så det är inget att reagera på.

Men på ett sätt vill jag inte alls ta ställning till det här.

Jag är vän med båda även om Danny betyder en hel del för mig och alltid finns där.

Svårt när man hamnar i mitten och får höra skit om sin allra bästa vän, innerst inne så vet jag ju att Dannys version är mer trovärdig.

Så den här gången väljer jag att inte ta någons sida alls.

Men att Danny skulle vara otrogen är för mig inte ens möjligt!

Det existerar inte - men man har varit med om liknande förut fast med andra huvudpersoner i det dramat.

Många funderingar faktiskt.

Men vi inser framåt 23-tiden att inget ska komma emellan våran vänskap och att en cigg vore gott nu!

Verkligen!

Men har vi några då?

Nej, hur gick det här till?

Aja, in i bilen och åka in till stan och en nattöppen mack.

Skrattar och skojjar som vanligt.

Allvaret är som borta.

Kommer till macken och när vi kliver in hälsar en liten brunett förvånat på Danny.

Tjejen från Facebook!

Vad är oddsen för detta liksom?

Hon undrar ju om det är jag som är Natha men Danny säger att så är inte fallet utan att jag är den vettigaste bruden han kommer att umgås med i hela sitt liv!

Tjejen skrattar och skämtar om att han borde gifta sig med mig.

" Haha ja men då mördar Jim mig!" Skrattar Danny.

Tjejen förklarar ju även för mig sin relation med Danny och att hon är uppriktigt ledsen fär att det har skitit sig mellan Natha och Danny på grund av henne.

Vi pratar en bra stund och hon är faktiskt jättetrevlig så det är inga problem där inte.

Det märks även att hon är släkt med Danny.

Vissa små likheter och samma låga humor.

Men så väl känner jag Danny att den här tjejen verkligen inte är hans typ av tjej som han skulle ragga upp!

Och varför skulle han ens göra det med sin släkting?

Ganska klar med mina funderingar känner jag!

Jag och Danny köper det vi ska och ger henne skjuts hem sen.

" Nå?" får jag frågan av Danny när vi är på väg hem.

" Vaddå?" undrar jag, trög som jag kan vara ibland.

" Vad gillade du min kusin?" Ler han glatt.

" Bra tjej ju! Jättegullig!" sa jag.

" Fint det... tänkte ta med henne i påsk nämligen... Men vet inte hur hon reagerar på de andra idioterna!"

" Haha nej, men i och med att hon är släkt med dig så kommer det väl inte bli problem?!" Menar jag.

Men för att återgå till ämnet så vet jag inte riktigt vad jag ska säga...

Känner att Dannys version är mest trovärdig, speciellt eftersom jag fick träffa hans kusin med även om det var oväntat!

Jag borde verkligen inte bekymra mig om detta men ändå gör jag det!

Hopplöst!

Vilka I-landsproblem man kan ha!

Näe ska försöka sova lite nu...

Oj, vart har denna dagen tagit vägen?

Känns som att den gått i 190 hela dagen.

Men nu sitter man här med juicen och tycker allmänt synd om sig själv!

Mörbultad och helt slut!

Men ändå glad!

Förmiddagen red jag Sky, hoppade henne inne i ridhuset och det var fart i henne som vanligt. Gick undan i svängarna och hon verkligen flög över hindren, men hoppade bara en meter med henne.

Så inget speciellt hände med henne och visst blir man trött av att ständigt ha i handbromsen på henne men kul är det.

Måste få henne att lugna ner tempot mellan hindren... Vi Kämpar med det!

Sedan tog jag ut Risse själv i skogen.

Min lillkille var superduktig och så efter en skogsrunda hamnade vi på asfaltsvägen.

Han är ju van vid bilar och så men han är lite mer ängslig när man rider själv med honom.

Så skrittar honom på tygeln och han har verkligen den där extra bjudningen.

Hör att det kommer en lastbil men tänker inte på det, för blir jag orolig så smittar det ju till honom.

Vi möter en timmerbil som kommer ganska snabbt i kurvorna.

Vägen är isfri men det ser ganska ostadigt ut.

Risse tappar formen och tittar på bilen men fortsätter att skritta framåt.

Klart att han får titta.

Lastbilen kommer närmare och plötsligt hör jag en stor explotion.

Jag hinner knappt reagera förrän Risse stegrar sig sedan skyggar och sätter av i galopp mot den nu vinglande timmerbilen.

Hästen är supernervös men jag får honom att skritta igen och pratar med honom hela tiden om att det inte är någon fara.

Lastbilen saktar farten och stannar strax innan oss.

Bakom dem ligger resterna av det smällda däcket.

Hästen tvärstannar och rycker i hela kroppen när chauffören hoppar ut för att kolla skadorna.

Ja, en punktering på ena bakaxeln är vad som skett men lastbilen har två däck på den axeln så det går ju att köra vidare en bit. ( Kolla Jim jag lyssnar faktiskt ibland på dig ;) )

Chauffören kommer till mig och Risse och ber om ursäkt för att han skrämde min fina häst.

Jag säger ju att det är sånt som händer men han är rätt ung så det var därför han reagerade så som han gjorde.

Chauffören säger att han inte kör iväg förrän vi har passerat och är utom synhåll då lastbilens luft kan pysa när man startar den.

Jag tackar för det och fortsätter framåt.

Risse är väldigt nyfiken på lastbilen och går sakta förbi.

När vi passerat halva så inser han att den inte kommer bita honom i öronen och frustar innan han tar bettet igen och kröker på nacken.

Duktiga lilla pojken!

Så är sjukt stolt över honom!

Samt glad över att det finns folk som kan respektera oss ryttare på vägarna!

Gissa vem som fick extra morötter när vi kom hem?

Har nyss tagit en rejäl dust med Sirocco.

Idag var han på sitt värsta humör och skulle inte göra alls som jag ville.

Svängde jag höger gick han vänster, ville jag öka farten så stannade han och tvärtom...

Blir galen och älskar mina stora hästar mer än någonsin.

Natha och Lynn satt och asgarvade åt oss bara och ja, mitt humör var väl inte det bästa alls på Sirocco vilket gör att han tycker det är ännu roligare att jävlas.

Så ponnyn tvärstannar i mitten av ridhuset ( är fortfarande förrenat med livsfara att rida ute) och lägger sig ner.

Så jag kliver av honom och suckar.

Då rullar han sig med sadel och allting!

Hmm.... det var den sadeln det... nu är den full av sand, repig och ett knak hördes så bommen knäcktes när hästen lägger sig med magen upp i vädret. .

Amanda!

Vill du ha en likadan eller ska vi kolla på en ny när du kommer hem???

Men Sirocco ska inte vinna!

Jag tar av honom sadeln och hoppar upp barbacka och fortsätter att försöka få honom att göra rätt när jag ber honom om någonting.

Det slutar i att ponnyn gör en rodeouppvisning och självklart flyger jag all världens väg och ponnyn galopperar runt i ridhuset för glatta livet.

Nu vill jag bara skrika!

Reser mig upp och får hjälp av Natha och Lynn att försöka fånga odågan.

Ja rena rama cirkusen och Sirocco smiter undan.

Vi håller på i 20 minuter innan vi får in honom i ett hörn och omringar honom.

Jag ser att han samlar sig för att sätta fart mot oss och kastar mig fram och får tag i tyglarna.

Åker nu kana efter honom några meter innan han stannar.

Ska man skratta eller gråta?

Så förbannad att jag funderar på att ringa slakteribilen nästan!

Näe då men ni vet hur det kan kännas ibland.

Jaha, upp igen och han lyder faktiskt ett helt varv innan han börjar att skutta fram som en känguru.

Okej, den här gången håller jag mig kvar och försöker driva honom framåt.

Det som händer är att han kröker på nacken och skjuter upp svansen som en arab och övergår i Passage!

Jaha?

Ja, ja... vill du gå i passage så gör det!

I don´t care!

Men vi har fortfarande problemet med att han går åt fel håll...

Suckar och sväljer ett par gånger medan jag räknar till 10 ett par gånger.

Vet ju att mitt humör smittar av sig på hästen så börjar tänka på hur underbart det hade varit att sitta på min fina stolta skimmel och bara glida fram!

Det är NU det händer!

Sirocco spetsar öronen, tuggar på bettet och övergår i vanlig trav.

Jag flyttar min vikt lite åt höger och han svänger åt höger.

Ponnyn travar på under sig och jag känner verkligen hur han jobbar och bjuder framåt.

Han lyder minsta vink och visar upp sig från sin allra bästa sida, att han verkligen är en välriden häst!

Så saktar av till skritt efter några varv och klappar om honom medan jag skrittar av honom.

Natha och Lynn bara " What the fuck hände?"

Ja du... det undrar jag med!

Men man kan ju inte göra annat än att tycka om ponnyjäveln ibland!

Två timmars fight och man är helt färdig sen går han perfekt i 10 minuter...

Ja, ja... så är det!

Men såg vilka blåmärken jag har fått nu när jag ställde mig i duschen!

Haha ser ut som om jag blivit misshandlad eller nått och har ont överallt...

Lynn och Natha är ute med Rille och Sunny, men jag kände att nej, jag orkar inte sätta mig på en häst till idag!

Så sitter här vid köksbordet och väntar på Danny som kommer när som helst.

Jim åkte och jobbade imorse så får väl se när han kommer hem igen...

Vet inte vad vi ska hitta på ikväll men nått blir det väl...

Laga lite mat kanske?

Beror på tillfället.

Hemma är det ju apelsinjuice helt klart!

Till maten är det Coca-Cola!

På Fest är the one and only ÖL.

I stallet är det vatten - sjukt gott vatten där nere faktiskt.