Blev lite hipphipp-inlägg sist ja men jag hittade bloggplatsens app på telefonen.

Inte illa.

Har även konstaterat att min syster är sämst vad det gäller teknik. Sa åt henne att installera den för senaste tiden har hon tjatat om att världen går under för att hon inte kan blogga av sig sina bekymmer nu när internet på gården lagt av.

Men trots att hon av någon anledning prompt ska ha den senaste Iphonen och en massa rosa tillbehör till den så lyckas hon inte installera det... Lite skrattretande att det fungerar på min skrutt till telefon som hållt i 3 år.

Nej, men vad ska man säga... "Resan" gjorde en gott. Släppa bara vara.

Man orkade till och med ta tag i kaoset här hemma efteråt.

Fattar inte hur det kan bli sån röra med nya inackorderingshästar ( 2 st ) och nya tillsalu-hästar ( 3st) för att man åker iväg i tre dagar!

Men men det ordnade sig till slut...

Nina lyckades visa en till saluhäst för ett par som blev jätteintresserade. Tyvärr var den hästen installad hos oss och definitivt inte till salu.

Blev att sänka huvudet och skämmas ett tag men nu är allt i sin ordning.

Alla kan fela, så är det.

Och detta var väl bara en tidsfråga innan det skulle ske då det ibland är stor ruljans på hästarna här.

Så idag har jag, Nina, Ragge, Nicke och Jim börjat röjja ur det andra stallet som fungerat som förråd till "bra att ha -skräpet" under övervakning av Amanda som var arbetsledare enligt henne själv...

Tanken är att vi ska stalla upp inackorderingarna där, så de inte blandas med försäljningshästarna. Tror att det kan bli bra, och ett bra sätt att lära de yngre stallgästerna mera ansvar.

( Är sjukt trött på tonåringar som tror att det är okej att låna mina hästars utrustning och sedan lämna tillbaka det ( i vissa fall lämnas de inte tillbaka alls...) utan att rengöra det eller säga att det är sönder)

Nu lät jag som en gammal kärring men det är ganska irriterande att inte hitta just den grimman eller det täcket när man behöver det.... För att inte tala om hur sur man blir när Sky´s nya vintertäcke sitter på en helt annan häst!

Hmm är jag för petnoga?

Men mina hästar delar ingenting, inte ens samma hovkrats. Utan de har sina saker till 120% och köper jag något till en av dem som jag verkligen gillar så kan de andra få likadant.

Ja annars då....

Kanske ska släppa "nyheten" här med. Och denna gången är det Lynn som fick veta det först då vi stannade till hos henne på vägen hem från Oslo igår.

Samt att berätta något glädjande istället för all sorg.

I fredags kväll så kom vi till Oslo, ställde lastbilen och tog en taxi ner till stan.

Jim bjuder på en jättefin restaurang och vi bara har det bra.

Sen gick vi en runda.

Och kommer till Operahuset i Oslo.

En annorlunda byggnad som man kan gå på... Jag skojar inte! Vi gick på en byggnad ända upp till taket och såg ut över vattnet.

Jättefint om man hade sett mer än mörkt vatten, lite ljus från staden och den vita byggnaden ^^

Vi står och tittar och ser allmänt paraktiga ut.

Jim lägger en arm om mig så att jag slipper frysa.

Sedan tar han fram något ur fickan.

En svart ask i sammet.

Blondin som jag är så fattar jag ingenting när han ger mig den och ser lite nervös ut.

Konstigt ciggpaket! är det första jag tänker och säger.

" Meeh öppna den istället!"

Okej..

Två silverringar, en lite mindre och en större med våra namn ingraverade.

Shit skojjar han???

Nej,

Frågan kommer.

Nu är ju Jim ingen mindre än sig själv så det var inte det klassiska utan:

"Tja jag tänkte ju att vi kunde göra slag i saken efter alla år... Det är ju faktiskt dig jag vill vara med livet ut! Om du vill såklart?"

OM JAG VILL??? DET ÄR VÄL KLART! Skriker jag och kramar honom.

Så numera är vi förlovade.  Ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig detta.

Första gången för oss båda.

Syrrans kommentar: Jaha äru på smällen nu oxå?

Tack för den, men nej det är jag inte.. Är du? Du har lagt på dig lite på sistone Tjockskalle!

Lynn blev desto gladare och menade att det var minsann på tiden efter allt jag och Jim gått igenom och ändå hittat varandra igen.

Är nog lite så att den du vill vara med retar gallfeber på dig men du vill inte leva utan han/hon...

Och nej, nått bröllop blir det inte mellan oss än på många år.

Men det känns hur bra som helst, jag trodde aldrig att vi skulle ta vårat förhållande till den nivån faktiskt.

Förlovning är ändå ganska stort, i alla fall för mig. Är lite gammalmodig.

:)

Jaha nej det var nog allt för ikväll minsann... Ha det bra alla...

Vad dagarna går sakta. Eller går de ens? Känns som att jag struntar i vilket...

Det är aldrig lätt när en så nära vän som Danny gått bort. Tanken på att inte finns mer är hemsk.
Men vi kommer aldrig att glömma <3

Varken jag, Jim, Ragge, Rickard eller Micke orkade gå på hans minnesstund som hölls igår.
Vi kommer att ha en egen för att minnas och säga farväl när tiden är inne.

Ialla fall så just nu sitter jag i Jims lastbil. Följde med på en tur för att komma hemifrån och släppa tankarna. Så startade dagen i Stockholm och nu ska vi rulla vidare mot Oslo.
Jag känner knappt igen min karl haha aldrig har jag hört honom svära så mycket på de andra i trafiken.
Jösses vilket raseriutbrott han fick i Sthlmstrafiken!!!

På gränsen att jag hoppade ut och tog taxi hem..
" störst ska fram först!!" Hm inte alltid kanske och en ännu sämre idé att blockera hela vägen för ett utryckande fordon...
" äh snutmongona ska la ändå bara ha sitt morronfika!" Blev hans svar på det...

Men jag måste medge att det är extremt skönt att bara åka med och njuta.
Sen är det en stor lyx att få ha Jim för sig själv, inte ofta det händer.
Tror att vi båda behövde det.

Amanda ringde nyss och klagade på extrem tristess. Internet hade lagt av så nu kunde hon inte chatta med Nicke... vilka problem man kan ha va?

Nej blev en kort uppdatering idag..

Jag bara väntar på att se ditt nummer på displayen i telefonen.

Eller att möta dig på byn.

Vi kan ta en tur med bilen.

Äta lite mat och se en film.

Men mest väntar jag på att få höra din röst och på att få se dig igen.

Om och om igen har jag läst alla sms du skickat till mig, bara för att inse att det aldrig mer kommer att komma fler.

Du raderade ditt liv.

Men våra minnen av dig kommer alltid att finnas kvar...

Hm, har inte ens en aning om vad det är för dag idag.

Man är som i en dimma och allt går på automatik lixom.

Efter noga övervägande med sig själv så lämnar jag sängen på morgonen och går ut till stallet.

Det enda "måste" som jag inte lagt på hyllan just nu.

Så glad att jag inte är ensam i alla fall.

Jim tar detta väldigt hårt. 

Han är mest förbannad och går och muttrar om varför Danny inte kom till oss.

Klart att jag förstår det, men jag förstår även Danny.  På något konstigt vis.

Jim är trots allt den som stod Danny närmast.

I 25 år har de umgåtts varje dag förutom under jobb.

De visste nästan allt om varandra.

Ändå kunde inte Danny ta mod till sig att berätta för Jim om sjukdomen.

Resten av killarna är här dygnet runt och vi tröstar och stöttar varandra.

Men för att hålla tillbaka mig själv så försöker jag se till att dem har det bra och äter som de ska.

Tillsammans klarar vi det här.

Nej... Jag har inte så mycket mer att säga idag...

Bara glad över att jag har mina fina grabbar som betyder allt!

Och tack till dig fina Becca för alla fina ord och kommentarer!

Så stort hjärta du har som tänker på oss <3

Uschaen vad tiden går fort nu.

Dagarna blir mörkare och mörkare samt kallare.

Nej, jag är ingen höst/vinter människa.

Föredrar sommaren!

Men men man får väl härda ut lite helt enkelt.

Tänk att lilla fölis är 4 månader nu.

Jösses känns som att det var förra veckan jag körde ner henne och Ginger till Djursjukhuset.

Men så glad att hon är frisk och kry :D

Idag har vi varit på våran första promenad utan morsan!

Det var lite läskigt i början men när man börjar bli en stor flicka så behövs inte mamma alltid.

Så vi gick grusvägen ner och sen tillbaka till stallet och det fanns MASSOR att undersöka så det tog nästan en timme.

Men anser att får de inte utforska sin omgivning får man en häst som inte känner sig trygg och blir därigenom väldigt osäker.

Haha nu tycker Jim att jag är supertråkig som bloggar istället för att kolla på en film med honom.

Men jag hatar actionfilmer där de bara springer runt och stönar och slår ner varandra.

Gillar killarna såna filmer bara för att de tror att det är manligt och att de drömmer om att de var sånna?

Jag vet inte...

Jaha, fick reda på att jag är delägare i ännu en häst.

Mammas Arabhingst T.D

Tack pappa!

Ringde och skällde ut honom idag.

Tycker att det kan han faktiskt tala om för mig, istället för att skriva över hästar hit och dit.

Fick svaret:

" Jo men du kanske vill ha en del i mina Fullblod oxå? Det är en bra investering. Har ett superfint sto som är riktigt lovande och spöar all konkurrens på banan... "

Nej tack!

" Jo men jag skriver in dig som delägare på henne. Du hade gillat henne. Hon heter Good Luck Charm efter Elvislåten, det är en skimmel med. Atlantas sista avkomma!"

Pappa, du kommer aldrig mer få en häst som Atlanta! Inse det.

Man får en stjärnhäst och sen strävar man efter att få fler men det blir aldrig så!

Ja, ja...

Annars har det väl inte hänt för mycket idag.

Glad över att T.D stannar hos oss i alla fall.

Amanda är överlycklig.

Bra det...

Näe men ha de gött alla nu..

" Älskling, hur mycket tycker du om mig EGENTLIGEN?"

" Öhm... tillräckligt mycket för att undra vad du har gjort nu?!"

" Mja, jo, det är ju så atte.... att... njaaa..."

" Du måste iväg och jobba trots att du skulle vara ledig denna veckan?"

" Jag älskar dig! Vilken kvinna du är!"

Jaha då sitter man här ensam igen.

Inte planerat dock.

Men är man tillsammans med en arbetsnarkoman så är man.

Fast nu skulle han "bara" till Oslo och tillbaka... så han är hemma imorgonkväll igen...

Tills det dyker upp en ny körning.

Nej, jag är inte alls bitter utan ser framemot en heldag med hästarna istället.

Kommer ju hinna med ALLA mina fyra odågo.... ehm Raringar imorgon :D

Idag har Q.R lärt sig att öppna boxdörren.

Jippie!

Hennes lycka var total när hon stolt som en tupp kunde ta en repa genom hela stallet och bara för skojs skull se till att stirra upp de andra hästarna till max.

Den enda som inte brydde sig om att fölungen levde rövare var Ginger.

Hennes min sade allt:

" Suck! Låt mig äta ifred för Guds skull!"

Så jag och Nina har fått motion genom att spendera en timme på att fånga in Bus igen.

Så nu är man helt slut...

Och har numera låst in odåg... Raringen i sin box tillsammans med sin mamma med hjälp av x antal reglar som hon OMÖJLIGT kan nå!

Quiet Riot i ett nötskal... Dock skulle hon nog heta Loudly Riot!

Attans jag som redan skickat in alla papper på stamboksföringen!

Näe en film och somna framför kanske?

Njuta av att slippa syster och mammas röster som ständigt bråkar :(

Nattinatt...

Är jag bra eller?

Som jag skrev i förra inlägget så tvivlade paret på Zydeco men jag visade upp Donna för dem istället nu på morgonen.

Anade att Donna är mer vad just dem letar efter...

Love at First Sigh så att säga =)

Så nu har Donna två glada och vänliga ägare och är på väg till sitt nya hem.

Åh vad kul det känns när det "klickar" direkt mellan köpare och häst!

Och en ganska bra provison in på mitt konto oxå.

Ja tack!

Får ju 20% av försäljningssumman när Peter säljer en häst jag ridit till och visat upp.

Helt okej deal.

Ingen stadig inkomst som kommer den 25.e varje månad men det räcker för min del.

Nina funderar fortfarande på fuxen.

Hon pratar inte om något annat kan jag lova.

Ganska tjatigt faktiskt.

Åk och titta igen då!

Suck...

Nja lite gråmulet väder idag och trött som attan är jag.

Japp det är dock Rickards fel som kom på idén med att kolla skräckfilmer hela kvällen igår...

Tack för den!

Vet du hur lättskrämd jag är eller?

Men om någon timme så kommer tryggheten hem igen och då blir allt bra...

Just nu kollar jag efter demoner och konstiga varelser bakom varje hörn typ.

Bara ett okänt ljud får mig att hoppa till.

Vi såg världens B-skräckis men jag är livrädd för den filmen och varit i alla år typ.

Jyrtjyrkogården ( DjurKyrkogården) av Stephen King från 1989.

HUUUJAAAA

Aldrig kommer jag skaffa en grå katt eller en mordisk blond pojk i alla fall!

Sen en helt okej film från iår, " Mama"... Bra story men lite sorglig..

Hm vågar jag rida ut en runda tro?

Eller nej det blir en dusch sen inåt stan tror jag!

Glida lite Bonneville och ha det bra!

;)

Varit med Nina och kollat på en häst idag =)

Vi såg en annons och ringde direkt.

Sen stod den inte så långt härifrån och Nina letar ju som attan efter en häst till sig själv.

Så efter att ha kört vilse trots GPS så hittade vi dit och kollade på en ståtlig fuxvalack.

Ett halvblod e. Cardento.

Ja, asså jag tycker ju att alla hästar är superfina och den här herren var inget undantag.

Jag blev nog mer kär än Nina men hon skulle fundera =)

Paret som var och kollade på Zydeco ringde nyss och frågade om de kunde komma och titta imorgon igen.

De verkar väldigt måna om att hitta "rätt" häst så funderar på om inte Donna hade passat dem bättre.

Föreslog det till dem och de var lite tveksamma då de helst vill ha en hingst eller en valack men de verkar intresserade så får visa upp henne imorgon med.

Hoppade Sky igår med. Jösses sicken fart det är i henne.

Hade nästan glömt hur hon fungerade nu när det mest är Amanda som ridit henne sista tiden.

Men hon flyger ju över hindren som om det vore den lättaste saken i världen.

130 cm oxrar - No Problem!

Ibland önskar jag att jag hade mer intresse i tävlingar, för Sky är en utmärkt hopphäst med kapaciteten att komma långt.

Men tyvärr är jag inte intresserad av det där längre.

Händer nån gång ibland men inte så ofta.

Ja, ja...

Risse är oxå en herre som kan ta sig långt om man bara vill.

Men han är mer en njutare, har inte riktigt den där tävlingsglöden.

En skogstur är hans stora lycka.

Igår blev jag dock lite fundersam på hur det skulle sluta.

Vi har en runda som går i utkanten av det lilla samhället som ligger några kilometer från gården.

Jättefin ridväg faktiskt och bra träning för hästarna att se något annat än skogen.

Så kommer skrittandes förbi byns dagis.

Ungarna är ute och verkar som om de har nått kalas.

Så tack och lov är glass och tårta mer intressant en jättehäst.

Ett av barnen får tag på en ballong och leker med den just som jag passerar ungefär fem meter därifrån.

POFF så smäller ballongen just som om det kommer en mötande bil.

Risse bara stannar och tittar först på bilen så på det gråtande barnet.

Han frustar och skrittar sedan vidare.

PHU!

Hur cool är han inte lixom!

Min duktiga kille =)

*Stolt*

Vi kommer sedan in på en grusväg och travar på.

Plötsligt skyggar Risse så att jag nästintill åker av.

När han slutat skutta som en kanin så ser jag mig omkring.

Det enda jag ser är skog, grusväg och en stor sten.

HMMM!

Hästen är spänd och stirrar på stenen som han passerat minst 1000 gånger innan typ.

Han blåser upp sig som om han ska sprängas och talar om att idag är stenen JÄTTEFARLIG!

Ja du, min lilla Risse.... Den stenen har stått där i urminnestider, kommer att stå där långt efter att både du och jag gått bort och den gör inte en fluga förnär så vad fan är du rädd för den för??

Skramlande timmerbilar, ballonger, flygande plastpåsar - Inga Problem.

Men en stor grå sten... OJ OJ OJ!

Knäppskalle...

Haha ja så blev jag bjuden på hemlagad mat igår av Ragge och Rickard.

Att de två ens får vara nära ett kök ibland förvånar mig oerhört.

Men de skulle göra potatiskroketter, beasås och schnitzel till oss i alla fall.

Inte så svårt faktiskt.

Men när de diskuterat i 10 minuter vilka grader ugnen ska vara på och om det inte går fortare om man vrider upp värmen på 300 grader istället, så fick jag förklara i ytterligare 10 minuter att Nej det är ingen bra idé alls.

I med potatisen i alla fall.

Nästa steg.

Såsen!

Ja man tar en del vatten, en del mjölk, häller i innehållet i påsen och vispar upp det medans det kokar upp sedan i med en klick margarin/smör.

Right?

Ha ha inte om man heter Ragge och Rickard i alla fall.

Tur att det är tre påsar med sån sås i en förpackning för de första två gick åt helvete.

Jag vet inte hur de ens kan misslyckas men det kunde de.

Första satsen blev vidbränd. 

Okej det kan hända... Men man kan ju släppa telefonen i fem minuter och strunta i fruntimmren på Facebook...

Andra försöket så blev det fullt av några oigenkänliga klumpar som är av okänd härkomst.

Men tredje gången gillt och det blev faktiskt en kanonsås =)

Duktiga pojkar.

Och att steka köttet klarade de galant!

Eller nästan jaa... Ha dem på stekpannan några minuter längre nästa gång och inte på full värme bara ;)

Ätbart och faktiskt gott men jag är nog elak som skrattar åt dem.

Tur att de inte är kockar nån av dem...

Så vi åt och kollade på film. Men In Black 3 vare och den var väl helt okej men att kolla film med två grabbar kan vara spännande när de ska kommentera ALLT!

Kommentarerna leder oftast till ett helt annat ämne oxå.

Men nu var det största problemet vad som hänt med den lilla hunden från tvåan.

Anar att de funderar på det ännu =)

Jag funderar mest på hur tråkigt det skulle vara utan "mina grabbar" som förgyller min tillvaro till max.

Haha fick ett samtal från Lynn med.

Och en utskällning för att jag inte åker upp till Värmland och hälsar på henne.

" Jag tycker faktiskt att du kan slita dig från Småland och grabbarna en vecka och komma till mig, jag är ju fan helt ensam med en galen fölunge och en överkåt karl" som hon uttryckte sig.

Hm, ja för det är så kul att komma till sina nykära vänner och sitta och vara femte hjulet när ni bara gullar runt....

Jätteskoj!

Eller inte...

Uschaen hoppas verkligen inte att jag och Jim är sånna... Som bara ser varandra och ingen annan.

Hm, tror inte det då vi utan problem kan umgås med alla andra än varandra när man är ute.

Sen efter två timmar kommer han fram, ger mig en kyss innan han försvinner igen... Haha skumt.

Förklaringen?

" Abstinensbesvär " säger han.

Ja, ja...

Nej om man skulle bege sig ut till hästarna igen och träna med Q.R Det där med grimma är livsfarligt och borstar är till för att äta upp små fuxar enligt henne...

Oroar jag mig i onödan?

Jag hoppas det!

Men nånting är fel...

Riktigt fel.

Det är inte den positiva glada Danny jag lärt känna längre.

Vissa skymtar finns kvar och de kommer och går men för det mesta är det en lite mera nerstämd Danny.

Igårkväll så sa han massa konstiga saker.

Kommentarer som att sommaren är definitivt slut, bara en tidsfråga innan allt annat tar slut oxå.

Men han verkade glad över att det har lugnat sig mellan mig och Jim i alla fall.

"Känns tryggt att veta att ni i alla fall har varandra!"

Önskar bara att han kunde berätta för mig vad som är fel.

Det märks på de andra med att vi inte har våran glada Danny kvar.

Han är verkligen inte sig själv, dyster och rasar i vikt.

Viktnedgången säger han beror på att han börjat träna på Gym.

Hm, Danny och gymmet i samma mening kommandes från han själv..

Nej, nu är jag fan orolig på riktigt!

Sorry men behövde skriva av mig lite...

Ska fundera vidare på det här och luska ut hur jag ska få ur honom vad som står på!

Nej, nu blir det ett pass med Sky och sedan en lugn tur med Risse i solskenet.