Har gått in i en verklig depperiod nu, därav en stor anledning till att jag inte bloggar så mycket längre.
Förstår inte varför jag känner det såhär men försöker verkligen se alla bra saker som hänt/ händer.
Jag är omgiven av fantastiska personer, jag har mina underbara hästar och den stora kärleken i mitt liv.

Ändå har jag vissa dagar inte ens tagit mig upp ur sängen. Bara legat i ett mörkt rum,stängt av telefonen och stängt av omvärlden.

Efter en sån dag mår jag sämre än innan för att jag inte tagit mitt ansvar för djuren eller hemmet :(

Jim gör allt han kan för att hjälpa mig ur detta och stöttar mig till fullo. Men har även sökt professionell hjälp och efter dagens besök kom vi fram till tre avgörande faktorer:

1. Att verkligheten kommer ikapp plötsligt och överrumplar en med en smäll.
( enl. psykologen har det mycket att göra med tidigare händelser tex. Mina föräldrars skilsmässa, exet och att jag sen många år tagit på mig för mycket ansvar )

2. Stora förändringar i livet, både bra och dåliga.
Tex Danny och Farmors bortgångar på den dåliga sidan.

3. Att jag ser till alla andras välbefinnande framför mitt egna.
Nu på sista tiden har det blivit många timmars prat med Amanda. Det är inget vidare med henne heller tyvärr på grund av stress, prestationsångest och för mycket att göra för henne.


Ibland blir det för mycket och man ger upp.
Men det är på bättringsvägen. Snart!

Önskar att jag hade roligare uppdatering att komma med men så här är läget just nu.

Gamla Caitie kommer tillbaka, jag lovar!

Tack till mina finaste vänner för att ni finns <3

 

Becca

12 januari 2014 19:40

Hej min älskade förebild!
Jag ursäktar redan nu om kommentaren blir lång som fan men...
Alla går in i väggen ngn dag,lets face that shit. Jag känner mig sjukt elak just nu men ärligt talat väntade jag bara på detta.
För att du har aldrig gett i från dig ett tjut va? Du har aldrig kastat ett bälte i ansiktet på någon när ni bråkat va? Du har aldrig heller slagit ner någon heller PÅ RIKTIGT va? Nej nej,jag är inte fixerad vid slagsmål det jag menar är att du ofta har svalt din ilska. Du har tagit en dusch och sakta låtit ilskan sjunka,Du har aldrig som jag: Kastat mig rakt in i magen på personen i fråga och gett allt jag var värd. När jag är arg skriker jag eller så slåss jag. Slår sönder det som kommer till hands,vilket har fått ett resultat i att jag slagit ner en och annan prydnad.
Kankse har jag fel som fan men nästa gång du blir arg, Ta ut det? Slå ner den där irreterande blomkrukan och sparka hål på dörren. Få ilskan ur dig!! Samma sak med sorg.
Jag är en jävla dräll maja (ursäkta norrländskan) Som ska beklaga mig över allt och alla. Jag skäms verkligen över det men... När någon har lyssnat,tagit till sig min sorg och lider med mig. DÅ kan jag tillåta mig själv att sörja. Låter sjukt,jag vet det...
När kaggen gick bort var jag fine. Jag bara tog ett djupt andetag och log ett förstört leende. Byggde upp en fasad fast när det faktum att kaggen var borta var det inget i världen som kunde styra tårarna,ensamheten,rädslan och ilskan som då vällde över mig. Varenda natt var ett helvete. Det var ju skola varje dag så jag hade som inget annat val än att ta på mig kläderna och gå ut. Sen helgerna. Jag bara grät och grät och isolerade mig allt mer. Sen efter att jag slagit sönder min finaste docka i porslin och sommnat av ren utmattning på golvet så bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag hade alltså slagit ut sorgen och ilskat. Jag hade tvingat ut sorgen i tårar.
Det jag vill komma fram till är att du har nog inte alls gått vidare efter Danny och din farmor.
Gumman,tillåt dig själv att gråta och slåss. Tillåt dig att le och skratta åt sånt som inte alls är roligt men ändå kan frambringa ett litet leende.
Hädan efter är du tvingad att berätta för mig om du är ledsen. Jag är inte intresserad om vad,hur och när. LÄGG PROBLEMEN PÅ MIG!!
Jag är en enorm medmänniska så när du skrattar,skrattar jag. När du gråter,gråter jag.
Vi är inte här av ingen anledning okej? Vi är för att ska kunna lägga problemen på oss,mig i alla fall.
Ps: Hästar är underbara att beklaga sig på :P Nä nu MÅSTE jag gå och höra hur det är med andra systern...
Puss och kram Gumman!
Vi finns här och det vet du nog <3

Caitlin

23 januari 2014 14:48

Tack gumman! Du är bäst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Stort tack till Amanda som sköter allt där hemma! Och givetvis till er andra oxå som hjälper henne. Ni är guld värda. Försöker lära mig hur en Ipad fungerar... Faktiskt! Jag hittade ju hit i alla fall :) Här väntar en vecka i Kentucky, omgive...

Evigheter sen man skrev nåt här, fick nåt infall ikväll bara. Får väl skylla ifrån mig att det har varit extremt mycket på sista tiden helt enkelt. Utan Lynn, Amanda och Nina hade det aldrig gått! Ni är världens bästa! Och nu, tack för att ni är ...

Blev långfika på stan idag, med Sanna, Lynn och Natha. Jag och Lynn är visst mobbade då vi inte är på smällen nån av oss. Men men vi saknar ursäkt till att vräka i oss bakelser och annat gott! Fast det var ganska trevligt ändå! Men anledningen ti...

Blev långfika på stan idag, med Sanna, Lynn och Natha. Jag och Lynn är visst mobbade då vi inte är på smällen nån av oss. Men men vi saknar ursäkt till att vräka i oss bakelser och annat gott! Fast det var ganska trevligt ändå! Men anledningen ti...

Syster tryckte upp datorn i knäet på mig med en mordisk blick och orden " BLOGGA!" .. Okeeej..   Hm, tack Lynn... för att du la upp bilden på Risse... Jag visste inte ens att den fanns... Vet inte om jag kan skryta med att min s.k hopphäst kan pi...