Direktlänk till inlägg 8 juli 2013
8/7
Dagarna går hejdlöst fort, de sista har jag tillbringat med Yankee, bergen och Ryan och bara funnits till.
Att koppla bort världen ett tag behöver jag ibland, jösses vad det gör en gott.
Älskar att vara i USA men längtar naturligtvis hem. Blivit långa samtal på Skype med Danny och de andra nötterna. Kan säga att de är sjukt besvikna för att jag inte följde med dem till Västerås Power Big Meet men men det återkommer nästa år.
Farmors begravning var jättefin, men tuff. Jag har extremt svårt för såna tillställningar och efter själva akten i kyrkan så kände jag bara att nu måste jag härifrån. Prästen som samtalade om att man ska älska varandra och värna om varandra hela tiden blev lite för mycket just nu. Så tog pappas bil tillbaka till gården, hämtade ett träns och tog ut Yankee på en tur. Innerst inne tror jag att min Farmor hade uppskattat det mer än att man ska sitta och fälla tårar över kakorna som serverades.
Har mitt favoritställe, som ligger några kilometer från gården. Det är på en höjd med utsikt över landskapet, skogen och ängarna.
När jag var liten var jag fast besluten om att en dag skulle jag se vildhästar där haha. Att det inte finns några existerade inte i min värld.
Kan säga att besvikelsen var stor den dagen jag såg en flock med hästar beta nedanför höjden och fann ut att det var pappas hästar...
Aja sak samma! Den här platsen är så lugn, vacker och enslig.
Perfekt!
Så vet inte hur många timmar jag bara satt där och såg på Yankee som betade av gräset.
Många tankar just nu.
Jim blev jättesur för att jag åkte till USA.
Vi har aldrig bråkat så stort innan som då.
Enligt honom så är jag självisk som ville gå på min farmors begravning och struntade i att jag lovat att följa med på diverse träffar nu i sommar, främst Västerås.
Visst kan jag förstå honom med, men han borde inse att det inte är varje dag ens Farmor går bort.
Så jag höll inte käften direkt och sade att jag ändå stannat hemma i Sverige under hennes sista tid, mycket för hans skull men att jag ville gå på begravningen för att få ett avslut.
Nej, det var bara en ursäkt för att resa till Amerika!
Så fan heller!
Visst älskar jag att vara här, bland hundratals hästar och kor, underbar natur och allt samt att träffa min far.
Men så länge han inte kan förstå hur svårt det är att ha en del av familjen så långt bort och att man tar de chanser man får att träffa dem så tycker jag att han är en ren och skär idiot!
" Men du behöver ju inte vara borta i en halv evighet! " Menade Jim.
Okej, visst men du måste inse att jag har en stor del av mitt liv här borta med.
Summan av kardemumman är att jag sa åt honom att dra åt helvete rent av, och sen dess har jag inte hört ett ljud så antar att det är slut igen mellan oss.
Lika bra det om han inte kan se saker från ett annat perspektiv!
F'n så irriterad jag är på honom!
Sen får man höra av Danny att Jim sagt att han saknar mig och är ledsen för det här bråket... Suck återigen blir Danny medlaren mellan oss... :(
Berättade allt som hänt mellan oss till Ryan, ( Han och jag har växt upp ihop och vi har nog den konstigaste relationen som finns, vi är mer än vänner men ett par skulle vi aldrig kunna bli) Ryans kommentar blev att jag inte ska vara med någon som sårar mig.
Ryan är den här filmcowboyen rakt igenom. En riktig gentleman, snygg som fasen, händig och kan allt. Och han hatar att se mig ledsen på grund av en kille.
Så Ryan är en stor tröst!
I och för sig vet jag exakt vad Ryan tycker om svenska killar, och det är inga vackra tankar.
Kan säga att vi haft långa samtal och sakta börjar jag att inse att det kanske inte är meningen att det ska vara jag och Jim.
Så får väl åka tillbaka till Sverige, försöka att reda ut saker med Jim och inse att det är över mellan oss.
Hårt.
Men det funkar inte och jag orkar verkligen inte ha det såhär längre....
Får man aldrig vara glad och lycklig en längre tid?
Men jag vet att jag inte vill vara ensam, jag hatar att vara det.
Måste lösa det där problemet.
Å andra sidan, äre inte värt att satsa på någon som bara sårar en när han borde finnas där och stötta istället.
Suck, Suck, Suck...
Splittrad, nedstämd och ledsen är senaste veckornas status.
Så tyvärr har bloggandet å sidosatts.
Amanda är i Frankrike och har det bra i alla fall.
De hade visst sett Camargue-hästar och kan säga att hon var överlycklig! Men tror att hon skulle resa hem denna veckan.
Själv får jag se hur länge jag stannar här.
Kram på er!
Och Becca! Lycka till med Jocer! :D
Stort tack till Amanda som sköter allt där hemma! Och givetvis till er andra oxå som hjälper henne. Ni är guld värda. Försöker lära mig hur en Ipad fungerar... Faktiskt! Jag hittade ju hit i alla fall :) Här väntar en vecka i Kentucky, omgive...
Evigheter sen man skrev nåt här, fick nåt infall ikväll bara. Får väl skylla ifrån mig att det har varit extremt mycket på sista tiden helt enkelt. Utan Lynn, Amanda och Nina hade det aldrig gått! Ni är världens bästa! Och nu, tack för att ni är ...
Blev långfika på stan idag, med Sanna, Lynn och Natha. Jag och Lynn är visst mobbade då vi inte är på smällen nån av oss. Men men vi saknar ursäkt till att vräka i oss bakelser och annat gott! Fast det var ganska trevligt ändå! Men anledningen ti...
Blev långfika på stan idag, med Sanna, Lynn och Natha. Jag och Lynn är visst mobbade då vi inte är på smällen nån av oss. Men men vi saknar ursäkt till att vräka i oss bakelser och annat gott! Fast det var ganska trevligt ändå! Men anledningen ti...
Syster tryckte upp datorn i knäet på mig med en mordisk blick och orden " BLOGGA!" .. Okeeej.. Hm, tack Lynn... för att du la upp bilden på Risse... Jag visste inte ens att den fanns... Vet inte om jag kan skryta med att min s.k hopphäst kan pi...
